bengtssons hörna

jag borde verkligen ligga i min säng och sova nu. men jag tror inte att det går. eller jag vet att det går men då måste jag sluta tänka men det kan jag inte nu. för bara några månader sedan så hade jag hur jävla lustigt det än låter - en längtan efter att få känna mig ledsen. jag var allvarligt talat glad mest hela tiden? och det är ju så jävla konstigt hur en kan längta efter att få gråta? men jag kunde inte, jag kände mig för lycklig. men det har totalt vänt. numera känner jag att jag har väldigt lätt för gråten, lite för lätt. precis som att jag ska ta igen all den där gråt som jag innan inte fick ut? och jag vet inte vad det beror på. antingen är det för att jag satte in en hormon-spiral, eller så är det för att jag tänker på alla orättvisor, på människor som flyr sina hem för att få kalla handen av oss, på barn som växer upp och aldrig får vara sig själva pga normer och förväntningar, eller att de vi älskar så innerligt djupt bara kan försvinna, eller att jag inte vet vad min framtid har att erbjuda och får ångest av att inte kunna leva här&nu. och här står jag ju, lika maktlös och frågvis som vanligt. jag vet att alla kan göra lite, men var i helvete ska jag ens börja? jag vill bara att alla ska få ha ett hem. få vara den en vill vara. känna sig bekväm överallt i hela världen. det låter både fånigt & klyschigt men det känns som att hela jorden vilar på mina axlar. jag är så jävla trött på all skit vi håller på med. det är fan dags att ta lite ansvar. det är dags för rika att inte gömma undan sina jävla skattepengar och det är dags för oss andra att lyfta på blicken och möta folk med ett leende. & det måste fan forskas mer på vad preventivmedel egentligen ställer till med för kvinnor?! eller - det finns säkert forskning men den måste lyftas fram isåfall. vissa påverkas kanske inte alls - medan andra gör det desto mer. det är kanske dags att försöka klara sig utan för att se hur mycket en påverkas. men då krävs det tid. och det känns som att vi har så ont om tid. det känns som att den där jävla snaran bara dras åt hårdare & hårdare för varje dag som går. och vad håller vi ens på med? vi springer bara fortare och fortare i det där jävla hamsterhjulet tills det lossnar och vi far åt helvete, och just nu sitter det löst, kanske bara med en eller två skruvar som börjar nötas sönder. en ska inte sätta käppar i hjulen, men nu är det nästan så jag vill det så vi allihopa bara kan stanna upp och... andas.